Snart är det 3Februari igen.

Jag saknar dig min finaste ängel.

Vila i frid <3

jag ser på dig och du på mig vi känner båda , båda att tiden är uteatt nu kan inget göravi håller varandras händer hårt lutar oss framåt och faller långsamt ner, vi landar och där tog livet slut med varandras händer tätt ihop

Kollar på bilder på min allra finaste Josefin. Sjukt att man kan älska & sakna en häst på det sättet. Hon var allt för mig, ingenting betydde mer än vad hon gjorde. Att gå upp till solen gick upp på sommaren och galoppera över ett fält , släppa tyglarna, slänga upp händerna i luften och bara skrika för man var lycklig.

Att vara ute i skogen i flera timmar & rida runt & bara småle för hon var den underbaraste jag visste. Att sitta hela dagarna ute i hagen på hennes rygg medan hon betade.

Jag kommer aldrig glömma alla stunder.

Eller som när vi skulle rida till Amanda några km bort och hon red på Kajsa & jag o Sabina delade på Josefin eftersom vi bara skulle skritta ändå, på hemvägen blir kajsa rädd & Sabina tror Josefin ska springa iväg så trycker benen mot Joesfin så hon galopperar iväg hon också och vi sitter på henne samtidigt som vi är livrädda skrattar vi imellan åt.

Eller som dem nätterna som vi tältade i hästhagen..

Men en sak jag aldrig kommer glömma även om jag vill är när hon blev sjuk,

Det var vinter & Josefin låg ner i hagen, vilket hon aldrig gör!
Så jag gick till henne & hon reste sig inte jag försökte göra allt för att få henne resa sig upp.

Egentligen visste jag nog att det var något allvarligt men vägrade insé och tänkte att hon var nog bara lat.

Men tillslut sätte jag mig vid hennes huvud och la det i mitt knä & klappade på henne och gråt & gråt... Mamma kom ner till hagen med mat åt henne & massa morötter.

Vi låg där hela den natten. jag frös, jag frös jätte mycket men jag skulle aldrig lämna din sida det lovade jag dig då.

Tillslut hade vi inget val, Josefin var tvungen att gå vidare. Jag kramade henne i minst en timme och gråt i hennes man och pussade på henne. Jag sa aldrig hejdå..

För jag visste att vi skulle ses igen så jag sa vi ses snart min ängel.

Idag skulle jag egentligen varit & hälsat på Kajsa tillsammans med christian men han var tvungen att jobba. Lite synd, såg verkligen fram imot det men men att han jobbar är det viktigaste! =)
Saknar min pärla så att jag vet inte riktigt vad jag gör faktiskt.

Tänkte passa på att lägga upp bilder från Högheden men bloggen krånglade lite men en bild fick jag upp på mitt hjärta. XoXo